då var det färdigjobbat på Nissakanten ännu en gång. med gråten i halsen kramades vi om och tårarna kom när jag traskade hemåt. kändes redan då så himla tomt! som jag kommer sakna er på jobbet. fy de är inte alls kul att behöva lämna dessa underbara människor igen.

har vart mina sista ärenden nere i city nu (haha city) så tror inte jag ska behöva köpa nåt mer, men man vet aldrig med mej, suck, shopaholic yaa!

imon är de alla barns önskedag, ska bli så mysigt, blir hemma i år och det är skönt tycker jag. alla klappar är klara, är bara brorsans jag ska slå in också.

4 gün