11 dagar, 11 dagar för mycket. samtidigt kommer det bli jättejobbigt att lämna allt igen.
jobbet...
och framförallt familjen. =(
min längtan drar isär mig känns det som.
jag vet inte hur jag ska känna egentligen.
jag är less på packningen, orkar inte ens titta på den.
mitt i allt detta vill jag ändå inget hellre än att komma till Alanya, fan va jobbigt att känna såhär.
de finns en sak till som får mig att må blä..anna vet..men kan inte heller göra nåt åt det. ingen kan. inte ens jag. för jag har inga svar på nånting just nu. ena dagen känns de glasklart, men sen efter ett samtal så är de suddigt igen...