idag har det vart nästan 300 lunchgäster på nissakanten och det uppskattas såklart, men ändå har det varit en seg dag. är nog trött på att ha livet såhär när jag tänker efter. jag har hela tiden en stress inombords eftersom jag inte har nåt riktigt jobb, denna veckan är heltid, det är ju jättebra säger allt. jo klart det är, denna veckan ja, men sen då? det är jättejobbigt att ha det såhär och inte kunna slappna av och veta att jag kommer klara mig nästa månad igen. jag har ju mina underbara föräldrar som ställer upp för mig oavsett. både när det gäller mitt liv och mitt liv tillsammans med muhittin och det uppskattas nåt fruktansvärt mycket!

ska hem till jian ikväll igen, ska kolla på idol, finns inte så mkt annat att göra nu när det är så himla kallt ute, det är verkligen höst. så fram med mössa och halsduk alltså! haha!

imon är det 4 veckor sen jag och muhittin va i ankara, när vi stod där utanför militär grinden och väntade på yünus, och jag glömmer aldrig den lyckan som jag såg i dom två killarna när dom såg varandra igen efter drygt 6 månader, det var så underbart att se att jag nästan började gråta! haha, men jag är ju väldigt känslig också. men fint va det :)

sesss!